Lucia
Luciatåg
Den ljusprydda lucian, som hon ser ut idag, var från början en högreståndssed, och förekom framförallt i Västsverige.
Första gången vi hör talas om Lucia är 1764.
I mitten på 1800-talet spreds luciaseden vidare.
Men det var först på 1900-talet som luciaseden spred sig i alla hem.
På 1920-talet så höll Stockholms Dagblad det första luciavalet och det första offentliga luciatåget med kröning av den flicka som vunnit tävlingen.
Från början uppträdde Lucia ensam eller med en eller två följeslagare.
Så småningom så fick hon det stora följe av tärnor, stjärngossar och nissar som vi har idag.
Luciasången
Vår svenska luciasång är inte alls svensk om man ser till var den kommer ifrån.
Den är från början en italiensk båtsång (=barcarole) och skrevs på 1850-talet början i Neapel av den napolitanske diktaren Theodor Cottrau.
Texten handlar igentligen om en liten fiskeby vid namn Sankta Lucia.
Den svenska texten skrevs på 1920-talet och sången har sen i takt med luciafirandet ökat i popularitet.
 Namnet Lucia kommer av latinets lux som betyder ljus.
Lucia
En del forskare anser att vår svenska Lucia har sitt ursprung i en tysk sed som uppståt i Rhenområdet.
I protestantiska kretsar har man ersatt den traditionella julklappsutdelaren Sankt Nikolaus som inte passade in i den nya läran eftersom han var ett katolskt helgon.
Han ersattes av en vitklädd ung flick med en gloria, ljuskrans, på huvudet.
I Tyskland var detta en sed som inte hade nådot med Lucia att göra, utan det var en julaftonssed.
Däremot så motsvarar den vitklädda och gloriaförsedda flickan vår egen Lucia med ljus på huvudet.
Så troligtvis har vi alltså här en föregångare till vår svenska Lucia.
Lussefirande
Långt innan seden med luciatåg kom var den 13 december en speciell dag.
Natten var enligt svensk bondetradition årets längsta natt.
Även enligt medeltida kalendrar låg vintersolståndet vid den här tiden.
Vid kalederreformen 1753 flyttades vintersolståndet till den 21-22 december, men föreställningen om den långa lucianatten levde kvar.
Natten var enligt folktron en farlig natt, övernaturliga makter var i farten och djuren kunde tala.
Det gällde att hålla sig vaken - i Västsverige började man med frukosten mitt i natten.
Första frukosten kunde serveras redan klockan 2 och därefter kunde sedan upp till tre frukostar serveras, den sista var den viktigaste.
Det finns uppgifter om att i vissa trakter serverades ända upp till 11 frukostar.
Allt detta ätande var också en kvarleva från den katolska tiden då julfastan började i gryningen.
När Sverige blev protestantiskt försvann julfastan, men festandet vid Lucia blev kvar.
Denna tradition avlöstes av den betydligt lugnare seden med luciakaffe.
Denna förändring är troligtvis ett resultat av mera hyfs och ordning som ett mera socialt sätt att umgås på än med brännvinet.
Brödet som serverades till luciakaffet var inget nytt påfynd, utan det har en gammal tradition.
Brödets form är känd sedan länge men saffran som färg och smakämne är däremot ganska nytt, eftersom saffran var en dyr krydda även förr.
Recept på saffransbröd/lussekatter finns här.
Sankta Lucia
Helgonet Sankta Lucia, som gett dagen sitt namn, var en ung italienska sem led martyrdöeden år 304.
Hon levde i Syracusa på Sicillien och det finns flera legender om henne med något varierande innehåll.
Det var vid denna tiden straffbart att vara kristen i det romerska samhället och det sägs bl.a. att hennes fästman angav för att vara kristen.
Anledningen till att han gjorde det skall ha varit att hon givit bort hela sin hemgift åt de fattiga.
Lucia dömdes till att brännas på bål, men när hon skulle brännas så rörde inte elden henne så man avrättade henne med svärd istället.
Enligt andra legender så skall Lucia fått sina vackra ögon utstuckna som första straff.
Detta straff bet dock inte på henne för enligt legenden fick nya, ännu vackrare ögen, eller så fick hon en förmåga att se mer än seende kunde.
Lucia blev senare helgonförklarad och inom den romersk katolska kyrkan högtidighåller man Lucia som Syracusas skyddshelgon som åkallas speciellt för ögonsjukdomar.
Kvarlevorna efter Lucia kan ännu beses i S:t Jeremias kyrka i Venedig.
|