Adventsdikter
Här finns fyra adventsdikter där de två nedersta dikterna är skrivna av Eva Ingvaldsson.
När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
då gläds vi åter alla att fira få advent.
|
|  |
Vinden susar i advent
och vårt första ljus blir tänt.
Barn som har det svårt i världen,
Gud bevare dem på färden.
|
När andra ljust brinner är snart lucia här,
Hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär.
|
|  |
Mörkret tätnar i advent
och vårt andra ljus blir tänt.
Gud bevare dem som gråter.
Låt dem le och leka åter.
|
När tredje ljuset brinner,
vi juleklappar syr
och vi bakar kakor
och har ett fasligt styr.
|
|  |
Kölden biter i advent
och vårt tredje ljus blir tänt.
Gud bevare alla frusna,
ge dem värme, låt det ljusna.
|
När fjärde ljuset brinner,
vi hämtar julegran
och alla barnen räknar
dan före dan före dopparedan.
|
|  |
Julen nalkas i advent,
och vårt fjärde ljus blir tänt.
På Guds lille son vi tänker,
när de fyra ljusen blänker.
|
När alla ljusen brinner
då blir det jättekul
med klapparna och tomtarna
som önskar oss GOD JUL!
|
| |
Adventsdikt av Britt G. Hallqvist |
Dagarna i advent är de mörka dagarna.
Då tänder vi ett ljus i sänder,
och till slut brinner alla julens ljus.
De tänds för Hans skull, som sade,
att Han var världens ljus,
och de speglar sina lågor
i alla klara barnaögon.
”Dagarna i advent är de korta dagarna,
då alla skyndar mot ett mål,
också de, som inget mål äga.
Men hos oss alla finns en stor längtan
bort från oro och ångest
till julens ljusa frid.”
|
Fort, såsom vinden ilar,
svinner ett människoår.
Innan du rätt kan fatta,
inför Advent du står.
Ringen på nytt sig sluter
här framför julens port,
och på dess trappa du stiger
upp emot helig ort.
Fyra Adventets trappsteg!
Tänd för varje ett ljus,
och låt dem brinna stilla,
raka i vindens brus!
Tusende blanka lågor
brinna i Adventstid,
vittna, att våra hjärtan
längta till julens frid.
Uppför trappan du stiger,
håller ditt ljus i hand.
Släkt är dess klara låga
med Betlehemsstjärnans brand.
Genom den stängda porten
sällsam musik du hör.
Julnattens alla änglar
sjunga sin jubelkör.
Ångest kramat ditt hjärta
ofta sen sist du stod
här framför julens portar.
Smärta har isat ditt blod.
Tvivel har svett din vinge,
bitterhet bränt ditt bröst.
Hatet du har hört tala
med hård och känslokall röst.
Men här blir allt så stilla.
Liksom ett bortglömt sken
slocknar var jordisk vådeld
på julkvällens tröskelsten.
Lätt, som en flinga faller,
sjunker vår sorg till jord.
Stjärnor och klockor sjunga
sången om frid på jord:
Gör Dina portar vida
för Herrens härlighet!
Se, folken kring Dig bida
att nå Din salighet!
Kring jordens länder alla
skall denna lovsång skalla:
”Välsignad vare Han
som kommer i Herrens namn!”
De här två dikterna är skrivna av Eva Ingvaldsson.
|
|
